norgesektionen

Tja bloggfan!

Jag har inte uppdaterat på ett tag och det beror på att DET INTE ÄR EN JÄVEL SOM LÄSER!

Men nog om det, jag fick en pistol mot tinningen imorse under ett rån i butiken jag jobbar i. Därför väljer jag att döda den här bloggen. Ondskan skall inte få segra den här gången!

Vi ses kanske någon gång i framtiden men antagligen inte!

xoxo

(btw, stannar kvar i Norge gör jag ett tag till och undrar ni något om boende, arbete, skatteetaten, bankfrågor eller annat som rör Norge är det bara att slänga iväg ett mail till [email protected] så skall jag försöka svara efter bästa förmåga)

at least in heaven I can skate



Men lite sår hindrade inte mig från att ställa mig på brädan igen!

Det här är Christoffer, han är singel och sökande. Som tack för att jag fått bo hos honom tänkte jag slänga ut en kontaktannons här. Med tanke på mitt enorma besökarantal borde det finnas en och annan sugen tös bland er läsare. Det fina med Christoffer är att han är en fena på att laga mat och plåstra om sårade flickor. Maila mig om någon skulle vara sugen.

Det har gått en hel vecka sedan jag skrev något på Norgesektionen senast. Det beror dels på lathet men också på vår granne som har problem med sin uppkoppling. Kanske borde knacka runt lite i huset och se om det är någon vars internet inte fungerar. Som tack för att jag hjälper honom borde jag få fortsätta surfa fritt.

Jag förvarnar er, det kommer att bli ett långt inlägg. Jag har mycket att säga så har ni inte möjlighet att läsa allt just nu skulle jag uppskatta att ni väntar tills ni har tid för jag har viktiga saker att berätta.

En notering jag har gjort här i Oslo är att man väldigt ofta hör ljudet av sirener utanför huset. Ett skumt område var min första teori. Min andra teori var att utryckningsfordonen slår på sirenerna oavsett ärende. Den tredje och mest troliga är att det brinner mycket och ofta här i Oslo. Första dagen brann det på ett tak någon kilometer bort. Kanske inte så konstigt med tanke på att alla tak har terasser med grillar. Igår hörde jag sirenerna igen, men med en intensifierad styrka. När jag kikade ut genom fönstret såg jag mörk tjock rök långsamt välla förbi. Det brann på ett tak bara några kvarter bort. Det hela såg ut som när kolen på grillen precis fattat eld och korvarna man lägger på vid det skedet blir lika mörka som en arabisk natt.

Efter att ha spenderat midsommarhelgen hemma i Sverige kom jag tillbaka på söndagen. Kvällen innan min första dag på jobbet. Jag hade via min rumskamrat fått en intervju på ett företag som sysslar med eventförsäljning. Jag fick jobbet. Första dagen avlöpte och jag fick en hyfsad start men det var en smula enformigt. Andra dagen kom och vi stod utanför ett stort köpcentrum och sålde. Varningsklockorna som ringt dagen innan satte igång igen, det här är inte min grej. Vi gjorde samma sak om och om igen under en hel dag. Att solen gassade på gjorde inte saken bättre. Det slutade med att jag ringde chefen samma kväll och sa upp mig. Inom loppet av en halv vecka hade jag alltså fått ett jobb, jobbat och sagt upp mig. Välldans welldone.

Inte nog med det, jag nämnde väl att solen låg på? Jag har aldrig varit något stort fan av solkräm. Faktum är att jag aldrig varit något stort fan av solen överhuvudtaget. Det har inte min hud heller skulle det visa sig. Efter att ha stått två dagar i stekande sol var min hud marinerad. Jag fick solsting. Tre dagar senare såg min panna ut som brunsås som legat still i sin skål för länge. Sådär lite plastig, mörk. Min näsa blödde där solen tog som värst.

De två kommande dagarna efter att jag sagt upp mig var som introscenen till Apocalypse Now. Svettig, feberyrande, näsan rann (och blödde). Jag låg på min säng och stirrade upp i taket medan persiennerna knappt skyddade från solen som stekte på fönstret. Enda skillnaden var att jag själv fick nynna på Creedence och att jag inte rökte i sängen.

Mitt förvirrade tillstånd till trots lyckades jag under dag två ta mig till en arbetsintervju för ytterligare ett säljföretag. Det gick bra och jag får besked i början av nästa vecka om jag får det eller ej. Jag tvekar dock på om jag kommer ta det. Samma dag gled jag in i Nudiebutiken som visade sig vara i behov av folk. Jag hoppas för allas skull att jag får jobbet, det hade passat mig som handen i handsken. Jag har inte haft möjlighet att kolla upp exakt vad solsting innebär men jag hoppas att det innebär feber, förkylning och rinnande ögon, annars har jag åkt på något annat. Och vad det än är jag har fått så vill jag tro att det botas med whisky. Hoppas att inte mamma läser det här. Så här sitter jag på takterassen med en whisky i min hand och funderar över när jag får möjligheten att publicera det här inlägget. Min granne har fortfarande inte ordnat sitt internet. I heard it through the grapevine...

Nu, när jag äntligen kommit till Norge och skall söka jobb här ringer de från Zara i Sverige. Seeegt.

Sååådå, på plats i världsmetropolen Oslo. Skulle kunna skriva mycket men jag väljer att sammanfatta det med två meningar.

1. Myten om norska damer var ingen myt.
2. Ölen ÄR svindyr.